Idag är jag stå-på-huvudet-och-slå-kullerbytta-över-fälten-glad. Rakt mot hindret har fått en recension, som lyfter fram just det jag hoppats och arbetat för. ”Med enkla medel blottar författaren ponnyvärldens paradoxer”, skriver Ingrid Bosseldal i dagens Göteborgs Posten.
Efter en medioker Btj-recension, som tyckte att det var ett minus att boken följde ”gängse recept för hästboksgenren” men att recensenten ”måste […] tillstå att jag sträckläste Rakt mot hindret, vilket sannolikt bokslukande hästälskare i mellanåren också kommer att göra.” (Btj häfte nr 12 2016 recensent Elisabeth Frank) hade mitt hopp sjunkit att någon skulle läsa boken och lyfta fram och intressera sig för de för ponnysporten så viktiga tema som jag försökt att problematisera. Att skriva hästböcker är så ofta att kämpa i motvind och osynlighet. Och sedan på det osäkerheten en alltid har som författare – duger det jag skriver. Idag känner jag att det duger lite grann. Yippi!
Hundtass & Hästbokstramp 