Viktig häst: Fleur

Namn: Fleur

Ras: Gotlandsruss

Höjd: 122cm i mankhöjd

MalinoAliceriderca1990smalare_jpgFärg: Mörkbrun

Personlighet: Busig

Fleur var min första egna ponny. Hur det gick till när jag köpte henne och lärde känna henne är beskrivet i det två böckerna om Joanna.

Jag tror att ens första egna häst alltid blir en väldigt speciell häst. Fleur var min bästa vän i många år. Jag delade alla mina hemligheter med henne. När jag tänker på henne idag så ser jag framför mig långa skogsritter. En lek vi ofta lekte var att jag släppte tyglarna och slutade styra. Hon fick själv gå vart hon ville. Ofta hamnade vi långt ifrån skogsstigen. 🙂

 

Joanna-300-dpi-jpgframsidavagahoppa_mini_4cm

Vad är en hästbok?

Varför skriver du hästböcker? Den frågan har jag ofta fått. (Undra just om andra författare som skriver exempelvis om skolan får frågan lika ofta?) Svaret. För att de är de berättelser som kommer. Jag har aldrig bestämt vad jag ska skriva. Berättelserna jobbar inte så. De väljer mig.

Men när någon fråga brukar jag ändå försöka ge svar. Ett är förstås att jag själv växte upp i stallet. Det är där som jag ”blev människa”.

FleurPåTävling
Hästarna och stallet har varit en viktig del av mitt liv. Här ser du mig och min första ponny Fleur, när jag var nio år.

En annan intressant fråga här är vad en hästbok är. Vi människor håller alltid på och sätter etiketter. Hur påverkar det oss egentligen?

Vad tycker du är en hästbok? Skriv och berätta, så ska jag fördjupa i ett senare blogginlägg.

Hästfantasy

Jag har tidigare skrivit om läsningens betydelse för mitt skrivande. Det är liksom andra foten. Läsa och skriva. Det hör ihop. Dessutom tycker jag det är intressant att tänka om böcker. Just nu läser jag Lin Hallbergs Orkanens öga. Jag har bara läst några kapitel än, men är helt indragen. Det är en tät stämning och ett mörker som suger tag i en. Jag ska skriva mer när jag läst ut boken.

Orkansens öga är en hästfantasy, precis som min bok Pegasa – hästen från Trapalanda. Det har inte skrivits så många hästfantasys hittills – men jag vågar gissa att det kommer komma! Hästar och magi är en oslagbar mix!

 

Pegasa

Manuset

Jag lovade igår att jag skulle berätta lite mer om manuset jag arbetar med. Det är ju förstås lite hemligt, för det är ju inte klart än. Men lite kan jag avslöja. Huvudpersonen heter Athena och hon har en häst som heter Master. En isabellafärgad welsh med rufsig silverman, bred panna och kloka ögon. Han är uppvuxen i de waliska bergen, nästan som vildhäst. Det är länge sedan förstås. Men Athena tycker ibland hon ser enMaster glimt av det vilda bergslivet glittra i hans blick. Ofta har hästar jag skriver om en förebild i verkligheten som inspirerar. Förebilden till Athenas ponny är min lilla systers ponny, som också heter Master – du ser honom på bilden bredvid.

Athenas bästa kompis heter Petrus och han har en ponny som heter Pi. De har hästarna i stallet på Athenas gård och de tävlar i dressyr.

Athena och Master blir erbjudna att tävla med i ett av distriktets bästa lag. Men Petrus får inte vara med i det laget. Om Athena svarar ja så kommer hon inte längre rida för samma klubb som Petrus. Hur ska hon göra? Det är frågan manuset handlar om.

Arbeta med manus

Idag är jag i mitt hus i Dalsland. I helgen har jag haft skrivarhelg här. Åtta författare har vi varit som skrivit och pratat om böcker och liv. Berättelser har skrivits fram som en dag kanske blir en bok som du läser.

DSC_0181

Idag arbetar jag med mitt nya manus. Manus heter böckerna innan de blivit böcker, när de bara är berättelser på papper.

Jag har en ny hästberättelse som jag skrivit på sen i somras. Nu har jag några provläsare som läst och gett kommentarer. Idag samlar jag ihop tankar som jag fått från dem. Det är alltid lika nervöst att be någon läsa det en skrivit. Tänk om de inte tycker om det! Samtidigt vill man ju inte bara höra att allt är bra, för hur ska jag då lära mig att skriva bättre? Jag tror att jag har lärt mig mycket om att ta kritik från att vara ryttare, att ha en tränare som säger vad en måste göra bättre är ju en sån stor del av ryttarlivet.

DSC_0219

 

Vad jag fick för kommentarer och vad manuset handlar om ska jag skriva mer om en annan dag.

Önskar er alla en fin måndag och vecka!

 

Viktig Häst: Grynet

Namn: Grynet

Ras: Shettlandsponny

Höjd: 106cm i mankhöjd

MalinoAliceriderca1990smalare_jpgFärg: Mörkbrun

Personlighet: Snäll! Men också busig förstås.

Grynet (den minsta ponnyn på bilden) är en av de viktigaste hästarna i mitt liv. (Den andra ponnyn heter Fleur och jag kommer berätta mer om henne senare)

Jag vill ha en häst! tjatade jag på min föräldrar. Efter en hel sommars tjat sa de: Okej Malin, du får låna Grynet och hennes föl Baltazar under ett halvår. Om du tar hand om dem alldeles själv så får du en egen häst sen. Yippi! Ropade jag. Gissa om jag tog chansen! Men helt lätt är det förstås inte att ta hand om två hästar själv när man är åtta år. Jag kommer skriva mer om utmaningarna senare här på bloggen. Men nu först ska jag berätta om Grynet.

På Grynet lärde jag mig rida. Jag var en fegis när vi möttes. Men med Grynet försvann min rädsla. Jag red alltid barbacka, och jag ramlade av ofta. Så ofta att jag inte längre var rädd för det. Man landar i gräset och så upp igen.

Grynet hade många föl. Smulan, Baltazar och Linus, för att nämna några.

Det är många år sedan jag lärde mig rida på Grynet. Idag lever Grynet i Trappalanda, på de evigt gröna ängarna går hon ock betar och busgalopperar med sina vänner.